Vad väntar patienterna?

Detaljerad information om:


Tantalplattor för tumörmarkering. Med en diameter på endast 2½ millimeter är de ett idealiskt hjälpmedel i ögonmedicinen.



Kärnspinnregistrering av ögat. För exakta bilder av ögonstrukturerna och tumören används datortomografiska och kärnspinnundersökningar. Charité sätter högsta standard i världen med den bilddatabaserade bestrålningsplaneringen inom behandling av ögontumörer.



Masktillverkning. I närvaro av patienten tillverkas werden die Lagerungshilfen för hand. Den färdiga masken ligger kvar på HZB och används alltid på strålbehandlingsdagarna.

Härvid används bl.a. de bilddataposter som har skapats i de tomografiska undersökningarna, precis som ju också är fallet vid konventionell strålningsplanering. På basis av dessa bilddataposter skapas en exakt rekonstruktion av det sjuka ögat, av tumören som sitter i ögat samt av de påsydda markeringsplattorna. Hela rekonstruktionen lagras sedan i planeringsprogrammet som en tredimensionell datamodell och åskådliggörs grafiskt. De rumsliga förhållandena mellan de enskilda strukturerna går då att se och  kan jämföras med de kliniska förutsättningarna. I datormodellen kan bestrålningen simuleras virtuellt och en optimal instrålningsvinkel räknas ut för den planerade protonterapin, så att de strålningskänsliga områdena i ögat skonas så långt möjligt.

För att anpassa positioneringshjälpmedlen och reellt simulera bestrålningssituationen förbereds patienten i två på varandra följande dagar inför sin behandling vid HZB. Förberdelserna och den efterföljande bestrålningen sker polikliniskt. I ett generalförsök görs patienten förtrogen med de typiska och alltid återkommande procedurerna, och det är för många ett bra sätt att komma över sin oro för det som följa skall.

Den första förberedelsedagen vid HZB tillverkar personalen vid Charité en ansiktsmask och ett bettavtryck för patienten med hjälp av ett bettblock som monteras på behandlingsstolen i bestrålningsrummet som positioneringshjälp. Bägge dessa saker hjälper patienten att hålla huvudet stilla medan han eller hon sitter i behandlingsstolen. Stolen kan förflyttas i steg om en tiondels millimeter längs de tre rumsaxlarna och dessutom roteras runt två rotationsaxlar. Patienten placeras sedan i den senare behandlingspositionen.

För att patientens ögon skall kunna röra sig, används ett blickriktning via ett fixeringsljus. Patienten placeras först i stolen, och medan han eller hon riktar blicken mot fixeringsljuset, registrerar kamorer bilden av det sjuka ögat i kraftig förstoring, så att även de minsta rörelser kan fångas upp i särskilda ögonmonitorer. I den förinställda positionen produceras sedan digitala röntgenbilder i olika blickriktningar. På röntgenbilderna blir markeringsplattorna synliga - ögonställningen kan med hjälp av dessa bestämmas direkt på behandlingsstället och regleras efter önskemålen. Fördelen med röntgenstyrd positionering ligger i den objektiva kontrollen av ögonställningen omedelbart före bestrålningen. Även i de fall då synförmågan är försämrad eller där blickriktningen är "sned", t.ex. om patienten skelar, kan det sjuka ögat, ev. med hjälp det friska ögat, alltid positioneras korrekt och reproducerbart för behandlingen.

"Belastningen" från röntgenbilderna är försvinnande liten, tack vare begränsningen till ögat och därmed förbundna, extremt låga röntgendosen på mindre än en hundradel av den genomsnittliga dosen vid en datortomografisk bild. Efter ca en kvart har patienten gjort sitt för denna dag.



Planeringskontroll. I ett generalförsök placeras patienten framför strålröret, så som det kommer att se ut de nästföljande dagarna.

Patientens läge resp. blickriktning korrigeras tills att en god överensstämmelse mellan markeringsplattorns lägen på röntgenbilden och de tänkta positionerna i bestrålningsplanen uppnås.

För att förhindra blinkningar under strålningen och hålla ögonlocken utanför protonstrålen, förser assistenterna patienten med ögonlockshållare. De administrerar tårersättningslösning och bedövningsdroppar i ögat så att patienten klarar av lägesbestämningsproceduren, som tar ca en halvtimme totalt. Den inträffande strålen simuleras sedan med ett ljusfält. För åskådliggörande av det planerade strålfältet i patientens öga används en modell av fältskärmen, vars form är identisk med den mässingsskärm som skall tillverkas. Under simuleringen definieras inställningsvärdena för behandlingsstolen. Dessutom visar det sig om bestrålningsplanen behöver anpassas ytterligare. I slutet av provet lagras stolkoordinaterna och andra data som är relevanta för patientplaceringen, så att dessa är direkt tillgängliga vid det första bestrålningstillfället och kan ställas in på nytt.

Under planeringskontrollen samtalar en strålterapeut från Charité med varje patient om den förestående protonterapin. Därvid presenteras också bestrålningsplanen som skall tillämpas för protonbehandlingen. Läkaren beskriver de förväntade chanserna till tillfrisknande och de möjliga riskerna och biverkningarna hos behandlingen i varje enskilt fall. Minderåriga och omyndiga ombedes att ta med sina närmaste anhöriga resp. god man till genomgången.



Strålsessioner. Under behandlingsveckan är alla apparater för generering, styrning och förberedelse av protonstrålen i drift. Det snabbt roterande modulatorhjulet på bilden ombesörjer den korrekta dosgivningen för tumören, beroende på form och vävnadsdjup.



Avslutande samtal och uppföljande besök hos ögonläkare

Den sista strålningsdagen har behandlande läkare ett avslutande samtal med varje patient, då behandlingsresultatet analyseras och de sista organisatoriska frågorna klaras ut. Vistelserna i Berlin, som har varit nödvändiga i samband med behandlingen, betalas av sjukkassorna. De efterundersökningar som behövs diskuteras också. Dessa kommer att äga rum med ca ett halvårs mellanrum efter den avslutade protonterapin. Av läkaren får man också samma dag ett brev med datum för nästföljande besök på ögonkliniken och som gäller som behandlingsdokumentation för patientens underlag.